Kraniosakral terapi härstammar ifrån Osteopatin och behandlar nervsystemet och så kallad fysiologisk stress. Smärta, trauma och/eller ständig stress kan i form av spänningsmönster begränsa kroppens vitalitet och självläkande förmåga. Dessa spänningsmönster kan orsaka fysiska låsningar (fysiologisk stress) av specifika strukturer som omger nervsystemet. Låsningarna kan klämma av och förhindra kranienervernas funktion, vilka styr det autonoma, självreglerande nervsystemet. Kraniosakral terapi löser upp spänningar och blockeringar genom varsamma korrigeringar av de berörda områdena. Framför allt den första nackkotan, Atlaskotan, har visat sig vara en mycket viktig faktor bakom kronisk stress då den när den lägger sig snett klämmer av blodtillförseln till hjärnan och stör kroppens självreglerande funktioner.
Fysiologisk stress anses av många forskare idag ligga bakom så gott som alla sjukdomar och stressrelaterade symptom. Fysiologisk stress kan bäst beskrivas som att kroppens alarmsystem har hakat upp sig och fortsätter att skicka ut nödsignaler så att personen lever i ett ständigt tillstånd av kamp/flykt. Kamp/flykt är en överlevnadsåtgärd som är till för att lösa en akut situation genom att dirigera det mesta av kroppens resurser till att just kämpa eller fly.
Under detta tillstånd begränsas många andra livsviktiga funktioner bland annat matsmältning och återhämtning. Det sker en snabb tillväxt av celler men ingen reparation av felaktiga celler vilket kan vara en faktor som påverkar tillväxten av cancerceller. Långvarig stress utlöser stresshormonet kortisol vilket lagrar fett i buken och kan i högre grad påverka fetma än felaktig kost. Kamp/flykt påverkar också de kognitiva förmågorna. Personen tror att den är vaken och medveten men egentligen går hjärnan på autopilot och saknar förmågan att ta långsiktiga och väl övervägda beslut. Eftersom kroppen hela tiden bränner alla resurser i kamp/flykt tillståndet blir det viktigt att tillfredsställa hjärnans belöningscenter genom snabba kolhydrater och socker samt allt som ger en kick, vare sig det är shopping, alkohol, spel eller vilket annat beroende som helst. Flyktbeteendet gör att medvetandet söker utvägar och många flyr in i den virtuella verkligheten i mobiltelefoner, datorer och dataspel hellre än att vara närvarande i nuet i sin vardagsverklighet.
När alla resurser är förbrukade och vi bryter samman under kravet på en ständig kamp för överlevnad kan kamp/flykt tillståndet slå över till utmattningsdepression. Detta tillstånd är kroppens försök att skapa balans genom att få en möjlighet till vila och återhämtning. Men även detta tillstånd är påfrestande på kropp och psyke just därför att ingen aktivitet sker, det finns inga resurser att tillgå. Psyket uppfattar detta tillstånd som en förlust av allt livsnödvändigt och vägen tillbaka kan vara lång. Trots att man inte längre kämpar utan har givit upp så är detta också ett tillstånd av fysiologisk stress.
Kraniosakral terapi behandlar fysiologisk stress genom att neutralisera nödsignalen och tillåta kroppen och sinnet att komma tillbaka till ett balanserat tillstånd där kroppen kan läkas, få tillgång till näring och möjligheten till återhämtning. Hjärnan lugnar ner sig och det blir lättare att se objektivt på sin tillvaro, finna lösningar på problem och att ta beslut. För många blir detta början på en process där man tar tillbaka kontrollen över sitt liv och gör stora förändringar så att man lever ett liv som bättre tillgodoser behov och drömmar.
Namnet kraniosakral terapi syftar på att nervsystemet sträcker sig mellan kraniet och sakralbenet (korsbenet). Denna varsamma men ändå djupgående teknik utvecklades av William Garner Sutherland, PhD, och en grupp Osteopater i U.S.A. under mitten av 1900-talet. Det upptäcktes att skarvarna mellan de olika skallbenen inte växer samman under livets gång vilket dessförinnan var den allmänna uppfattningen, de förblir flexibla och kan manipuleras genom tryck. En ny fysiologisk rytm påvisades också (den kraniosakrala rytmen) vilken har sitt ursprung i det autonoma nervsystemet (ANS). Denna rytm påverkar vårt välmående samt kroppens nivåer av stress och avspänning. Dr Sutherland utvecklade tekniker att korrigera skallbenen och den kraniosakrala rytmen för att åtgärda stressrelaterade symptom och åkommor orsakade av obalanser i nervsystemet. Under normala omständigheter kan ett friskt nervsystem klara av stora påfrestningar. Men vid en mycket stark chock eller trauma, fysisk eller emotionell, eller vid långvarig stress kan nervsystemet låsa fast sig i ett kroniskt alarmtillstånd. Fastlåsningen är fysisk men kan orsaka många olika symptom och sjukdomstillstånd, både fysiska, mentala och känslomässiga. Genom att korrigera och frigöra spänningar i strukturerna som omger nervsystemet kan Kraniosakral terapi åtgärda fastlåsningen.
Läkning och integrering av kropp och själ i en ny tidsålder
Människan är kluven, vi är i ständig konflikt med oss själva och vår omvärld. Å ena sidan har vi en kropp som är grundförutsättningen för vårt liv. Vår kropp är självreglerande och egentligen skapad för evigt liv via ständig cellförnyelse.
Å andra sidan har vi vår själ, vårt medvetna jag, med drömmar, aspirationer och en fantastisk kreativ förmåga. Själen har också evigt liv och uttrycker sig via vår hjärna i processer som ligger till grund för vår identitet.
I gränslandet mellan kropp och själ finner vi nervsystemet som förmedlare av impulser mellan kropp och medvetande. Och hjärtat med sin längtan efter kärlek, försoning och samhörighet.
Nervsystemet är hårt ansträngt under denna vår tid av snabba och omvälvande förändringar. Naturens utvecklingsväg är att anpassa sig efter förändringar i livsmiljön. Vår biologi och främst vår hjärna och nervsystem måste utvecklas med vår tid för att överleva i ett högre tempo, kunna hantera mer information och snabbare förändringar. Hjärnans biologi och synapser måste omskapas och uppdateras. Eftersom hjärnan är den mest energikrävande delen av vår kropp måste även vårt metaboliska system omstruktureras och anpassas. Det innebär stora förändringar för vårt hormonsystem och matsmältningssystem och belastar även hjärta, andningskapacitet och utrensningsorgan. Medan allt detta pågår i vårt inre, ökar samtidigt omgivningens krav och vår kropp svarar med stress och utmattning.
Om vi tittar på människans historia så är den full av tragik, trauma och konflikt i form av krig, svält och naturkatastrofer. Trots de sista hundra årens explosionsartade utveckling inom alla områden, socialt, vetenskapligt och teknologiskt, så är trauma och konflikt fortfarande verkligheten för de flesta människor på den här planeten.
Det fantastiska med liv i alla dess former är dess enorma förmåga till anpassning. Men vad händer med oss när vi tvingas att anpassa oss efter trauman, konflikter och ett allt mer begränsat livsutrymme? Idag har vi stor kunskap om hjärnan, nervsystemet och dess processer. Vi vet att hjärnan programmerar överlevnadsåtgärder i nödsituationer som sedan slår på automatiskt utan vår medvetna inblandning. Det innebär att vi under vissa omständigheter tappar den medvetna kontrollen över vår tillvaro och våra valmöjligheter. Eftersom hjärnan kontrollerar våra tankar, vårt beteende och vår personlighet kan den omedvetna inprogrammeringen påverka vår uppfattning om oss själva och vår verklighet. Vi kan sedan fastna i situationer som vi aldrig medvetet skulle ha valt som beroenden, destruktiva relationer och konflikter inom arbetslivet.
Så länge hjärnan kör sina omedvetna program är det svårt att genomföra förändringar. Vi hamnar i konflikt med oss själva, mellan det vi vill och det vi tror är möjligt. Dessa inre konflikter påverkar inte bara vårt psyke och vårt personliga liv utan också vår kropp och själ. Eftersom vår inneboende potential som människa är ständig utveckling och expansion påverkar hjärnans omedvetna program både vår kropps självläkande funktioner och vår själs längtan. Kroppen börjar visa symptom, svagheter i immunförsvar, cirkulation, organ och vävnader. Om de inre konflikterna inte kan lösas utvecklas till slut kroniska sjukdomstillstånd. Konflikterna visar sig också på mental nivå med oro och obalanserad tankeverksamhet och i känslomässigt kaos.
Det som är unikt med kraniosakral terapi är att den riktar in sig på gränslandet mellan kropp och själ där konflikterna uppstår, alltså i nervsystemet och hjärnan. Syftet med behandlingen är att frigöra kroniska låsningar och spänningstillstånd på fysisk nivå i de strukturer som omger nervsystemet. Och det i sin tur startar om systemet och frigör kroppens självläkande funktioner. Den lättnad som det innebär för kroppen att komma loss från restriktioner frigör energi som också gör det lättare för oss att medvetet se på situationen, att koncentrera vår tankeverksamhet på problemlösning och känslomässigt lugna ner oss och komma i balans. Vad gör vi när vår dator har hängt upp sig? Vi startar om den. Vad gör vi med utdaterade program? Vi uppdaterar dem med nya fungerande program. Vår hjärna liknar en dator som vår själ, vårt medvetande uttrycker sig igenom. Om den är begränsad, så blir vi begränsade. Om den går sönder, som efter en stroke eller en olycka, kan själen inte längre göra sig hörd. Kroppen kan fortfarande leva vidare utan hjärnaktivitet, men individen är borta.
I gränslandet mellan kropp och medvetande existerar också vårt hjärta med vår förmåga till kärlek och känslosamhet. Vi kan visst leva ett begränsat medvetet och fysiskt liv, anpassa oss till levnadsvillkor som inte stimulerar själen och till sjukdomstillstånd som begränsar vår kropps förmåga till rörelsefrihet och hälsa. Men i längden så tär detta på vårt hjärta och vår cirkulation. Hjärtats syfte är att läka konflikter och främja kärleksfulla lösningar som gagnar alla parter. Och när hjärtat slutar slå då kan heller inte kroppen leva.
Detta är vår tidsålders stora utmaning. Vi har idag tillgång till en enorm mängd fakta om vår jord, människan, olika kulturer och vår historia. Men om vi inte läker de konflikter som lurar inom varje individs nervsystem och som är ett resultat av icke förlösta gamla trauman, så kan heller inte de konflikter som utspelar sig på global nivå finna en lösning. Detta är goda nyheter. Varje individ har både kapaciteten och ansvaret att åtminstone läka sig själv. Och kraniosakral terapi är en metod som kan stötta denna inre läkning genom att frigöra kroppens inneboende intelligens och självläkande förmåga.